I samband med den internationella brottsofferdagen 22 februari anordnade Brottsoffermyndigheten en webbsänd forskarkonferens. Rättssociologiska institutionens doktorand och tidigare student Oscar Björkenfeldt presenterade forskning han gjort med Måns Svensson och Karl Dahlstrand om näthatets påverkan på demokratiskt deltagande. Presentationen fokuserade särskilt på kvinnors upplevelser av näthat och effekterna på deras mental hälsa och samhällsengagemang.
I en kort intervju med Oscar Björkenfeldt sammanfattar han några centrala forskningsfynd.
Vilka är det som hotar och sprider hat på internet?
Generellt sett är det svårt att ge en tydlig bild av den typiska näthataren. Detta beror på att näthat är ett brett fenomen som förekommer i många olika sammanhang. Däremot pekar flera källor på att det främst är män som ägnar sig åt näthat, något som också bekräftas i vår forskning. I en riksrepresentativ undersökning som vi nyligen genomfört kan man exempelvis se att män är överrepresenterade i samtliga ålderskategorier och att mer än hälften av männen i åldern 16–20 år uppger att de medvetet kränkt någon på internet.
Hur skiljer sig näthat som drabbar män respektive kvinnor?
Ser man till omfattning är det ingen större skillnad mellan könen. Men det är tydligt att kvinnor och män utsatts på olika sätt. Män utsätts i högre grad till följd av deras attityder, åsikter eller argument, medan kvinnor oftare utsätts för sexistiska och betydligt grövre påhopp.
Från ett strukturellt perspektiv finns det med andra ord en intention att skrämma, svartmåla och skambelägga kvinnor i den offentliga debatten. Inom forskning på området menar man att detta är kopplat till en vilja att cementera kvinnors underlägsenhet och heteronormativitetens överlägsenhet.
Tyvärr är denna typ av påtryckning ett effektivt sätt att tysta. Kvinnor känner sig mer begränsade än män när det kommer till att uttrycka sina åsikter online. Vi vet också att unga kvinnor har det särskilt jobbigt och påverkas negativt, vilket delvis är kopplat till näthat men också till sexualiserade normer på sociala medier. Vad som är ännu mer problematisk är att man hanterar dessa problem på egen hand och väldigt sällan söker rättslig eller annan professionell hjälp.
Vilka konsekvenser kan det här få för ett samhälle?
Näthat utgör en form av social kontroll, det vill säga ett regelverk kring vad man bör och inte bör säga. Att människor förhåller sig till detta är tydligt. I vår undersökning uppger till exempel 70 procent av den svenska befolkningen att de har självcensurerat sig för att undvika hot och hat på nätet. Bland de som har utsatts för olika typer av kränkningar ligger denna siffra på nästan 90 procent.
Samtidigt kan vi se att människor vill uttrycka sina åsikter och diskutera samhällsfrågor men att man förknippat detta med vissa risker. Framför allt upplever många att de inte besitter den inre mentala styrkan att stå emot näthat. Det är helt enkelt inte värt det, det är för jobbigt. Den här motsättningen, det vill säga att vilja uttrycka en åsikt men också vara medveten om konsekvenserna det kan innebära, kan successivt leda till att människor ändrar sina attityder kring vissa samhällsfrågor. När detta sker på stor skala leder det till åsiktsförskjutningar i samhället och historiskt sett vet vi att om hatiska grupper får diktera förhållandena för den offentlig samtalet så kan det sluta väldigt illa.
Om avslutet på den här artikeln känns dystert pratar Oscar Björkenfeldt även om lovande metoder för att motverka näthat. Se presentationen från Internationella brottsofferdagen i spelaren nedan.
